Över två matcher var Dackarna alldeles för starka. Visst, Västervik vann några heat och hade ena foten i finalen under en kort period. Men faktum är att Morgan Anderssons manskap hade kunnat ha båda benen i finalen, Dackarna hade ändå knutit ihop säcken.

Nu får vi Västervikare i stället följa finalen från tv-soffan. Min kollega Torbjörn Allvin på Vimmerby Tidning är tämligen övertygad om att guldet hamnar i Målilla. I sin senaste krönika lovade han att gå de tre milen mellan Målilla och Vimmerby om så inte blir fallet. Dackarna har sedan säsongsinledningen varit min stora guldfavorit, men Smederna har vaknat till liv och jag är inte så säker på att Allvin inte tvingas plocka fram vandringskängorna. 

Att Nicki Pedersen gick sönder två dagar innan kvartsfinalen var nästan det värsta som kunde hända Västervik. Min barndomsidol Rune Holta kom in och gjorde det, ja, helt okej. Hur man än vrider och vänder på det så är Holta inte den superförare han en gång var och det är klart att Västervik hade tagit fler poäng med Pedersen. Men det var inte där länskampen förlorades.

Västervik har stått för en godkänd säsong. Vissa var kanske lite väl snabba med att hylla laget då man ledde ett par omgångar in på säsongen. Västervik gjorde det bra, absolut. Men det var snarare resterande topplag som underpresterade. Efter halva serien vaknade både Smederna, Vetlanda och Dackarna, och till den nivån har Västervik en bra bit kvar.

Årets succé? Jack Holder, utan tvekan. Den totalt orädde unge australiern har charmat hela speedwaysverige. Att i sin första elitseriesäsong snitta 1,771 och hamna före stjärnor som Patryk Dudek, Krysztof Kasprzak och Peter Ljung är inget annat än succé. När matcher stått och vägt är det nog fler än jag som varit alldeles lugn när Morgan Andersson skickat ut Jack Holder.

Årets flopp? Två förare nådde inte mina förväntningar i år. Peter Kildemand och Krzysztof Buczkowski. Man väntade och väntade, men det ville sig inte. Kildemand är en tuffing och jag tror att alla på Hejla Arena vet vad han kan åstadkomma i sina bästa stunder. Men i år plockade han inte fram det mer än vid några enstaka tillfällen. 

Årets par? Debutanten och kaptenen. Hungern och rutinen. Jag talar såklart om Jack Holder och Peter Ljung. ­ ­­­Duon har bjudit på många viktiga femettor i viktiga lägen. När jag pratade med Peter Ljung om den nye lekkompisen jämförde han deras samarbete med det han en gång i tiden haft med Lee Richardson. Att bara i så ung ålder jämföras med det namnet när det kommer till klokhet och paråkning är imponerande.

Årets besvikelse? Att Leon Madsen ser ut att knipa en VM-medalj? Eller att Matej Zagar, Max Fricke och Niels Kristian Iversen är klara för nästa års GP-serie? Kunde ha varit, men det är inte det första som kommer upp. I SVT:s årliga publikbarometer som presenterades i våras hade Västervik Speedway ökat antalet åskådare med 1 220 personer, vilket var hela 118 procent. Det handlade såklart om att Västervik äntligen tagit steget upp till Elitserien igen och allt annat hade varit en katastrof. Men i år har publiksiffran dalat vilket inte är annat än en besvikelse för mig med tanke på underhållningen laget bjudit på.

Om vi ska börja ta fram speedwaykikaren för nästa år. För tillfället har Västervik kontrakt med en förare – Bartosz Smektala. Den är viktig, inte minst för framtiden.

Jag räknar med en förlängning av Holder, Ljung, Karlsson och möjligtvis Mikkel Bech Jensen. Men den sistnämnda kommer inte kunna räkna med en ordinarie plats.

Sedan måste det hände grejer. Nicki Pedersen slutade på sjätte plats i årets snittliga på 2,026. Det är godkänt, men absolut inte mer än så. Ska Västervik kunna utmana på riktigt när Dackarna slänger ut Patryk Dudek, Maciej Janowski och Piotr Pawlicki i nomineringsheaten måste åtminstone två förare av annan kaliber än årets version av Kildemand och Buczkowski in. Det är inget snack om saken. Frågan är bara om Andersson satsar ett år till på Nicki eller väljer att tänka nytt? Personligen finns det många förare jag hellre hade sett i Västervik än Pedersen. Tai Woffinden hade jag bytt rakt av mot dansken. Men med tanke på hur marknaden ser ut och att Västervik måste ha två pålitliga heatledare röstar jag nog för att behålla honom. 

Vilka alternativ finns då? Fredrik Lindgren har annonserat att han inte tänker fortsätta karriären i Smederna. Morgan Andersson har en otroligt fin relation med Örebrosonen och det vore spännande att se vad de kan åstadkomma tillsammans i Västervik. Väljer Lindgren fortsatt körning i elitserien känns det spontant som att Hejla Arena blir hemmabanan nästa säsong.

Det finns också ett antal riktigt vassa GP-förare som inte kört i Sverige detta år. Martin Vaculik och Emil Sayfutdinov för att nämna några, men att någon skulle välja Sverige och Elitserien nästa säsong känns långt bort. Jag tror inte heller det finns utrymme i Västervik.

En annan förare som dyker upp i mitt huvud är Smedernas lagkapten Michael Jepsen Jensen. Den danske stjärnan har ett perfekt snitt, han hittar runt fint på Hejla Arena och är typen som kliver fram i avgörande stunder. Han är också, vilket nästan är det viktigaste, en otrolig lagförare och naturlig ledare. Smederna kommer göra allt de kan för att behålla sin kapten. Men det har stormat kring klubben och det kan finnas en chans för övriga klubbar att norpa en och annan Smedförare och Västervik bör i alla fall försöka. Väger man Jepsen Jensen mot Peter Kildemand, som inte bör få förnyat kontrakt, skulle det definitivt vara ett steg i rätt riktning.

Maksym Drabik hade varit en dröm att se i Västerviksvästen, men han har redan kritat på och kommer nästa år att bli Lejonkung i Gislaved.

En annan intressant förare är den blott 20-årige Jaimon Lidsey. Den australiske U21-mästaren är såklart inte någon som man kan förvänta sig nämnvärt av redan nästa år, men definitivt en förare att bygga på inför framtiden, vilket blir viktigare och viktigare i dagens speedway. Stortalangen har imponerat i framför allt Danmark och Storbritannien och hänger med bra i junior-VM. Där har Västervik chansen att hugga.

Det ska bli otroligt spännande att se hur Morgan Andersson pusslar ihop laget till nästa år. Jag har i tidigare krönikor hyllat Västerviks lagledare för att hans kunskap, rykte och vision lockat talanger och toppförare till Västervik. Och nu är det återigen dags för honom att ge sig ut på vägarna med penna och kontrakt. Herregud vad spännande det ska bli att se vad han kommer hem med.