– Det ville sig inte riktigt. De gjorde mål i powerplay medan vi inte förvaltade våra chanser på slutet. Där någonstans avgjordes matchen, konstaterade Erik Gustafsson, efter den svidande 2–3-förlusten.
Till en början såg det dock ut att kunna bli svidande på ett annat sätt. VIK började nämligen matchen på ett förvånansvärt uddlöst sätt och efter matchens första 20 minuter såg nästan det ut att gå mot en överkörning.
Linus Andersson lyfte in ledningsmålet för hemmalaget efter bara drygt en minuts spel. Efter det följde en lång videogranskning på ett nytt Hästen-mål (som dömdes bort för målvaktsinterference) innan Kevin Elgestål till slut satte 2–0 med 31 sekunder kvar till paus.
– Vi var efter i både försvars- och anfallsspel i den första perioden. Den är dålig rakt igenom och vi kom egentligen inte till något alls, fortsatte Gustafsson.
Men scenförändringen skulle komma efter att Erik Ullman föst in reduceringen efter 01:58 i den andra perioden. Trots att Vita Hästen fortsatt förde spelet så gav VIK-målvakten Adam Vay sitt lag chansen och vinna med flera stora räddningar. En som tackade och tog emot var Marcus Westfält som gjorde allt än att fösa in sitt första mål någonsin i hockeyallsvenskan. Handledsskottet var rappt och 2–2 ett faktum.
–Jag fick en bra passning av Kim (Johansson) så det var bara att kliva in fritt och trycka dit den. Klart det var skönt på ett sätt, sa målskytten.
Där och då kändes det som att det mesta talade för en imponerande vändning. Än mer när Vita Hästen drog på sig en puck out-utvisning med minuten kvar period två.
Men VIK förvaltade inte läget och bara 27 sekunder efter att utvisningen var över åt det hållet drog Fredrik Lindström på sig en åt det andra. Vilket skulle straffa sig – redan efter 17 sekunder, när Anton Johansson petade in en retur på ett skott från en viss Jens Holmström.
– Det kändes som att vi hade en växel till... som vi aldrig lyckades lägga i. Deras målvakt stod också på huvudet ett par gånger och det var en jämn match. Ibland är det så här, men jag tycker ändå att vi förtjänade minst en poäng, suckade Westfält.
Han fick medhåll ifrån Erik Gustafsson:
– Till slut skiljer det bara ett bra powerplay i ett avgörande läge. Känslan var verkligen att det kunde ha gått åt vilket håll som helst.
