Författaren och journalisten Augustin Erba debuterade som romanförfattare 2009 med "Ensamhetens broar”. En bok om civilkurage och vad som kan hända med en människa som inte ingriper vid upplevelser som står emot ens värderingar. Erbas andra roman, "Blodsbunden” kom 2015. Den tar avstamp ur hans eget liv och berättar om pojken Amadeus, barn till en prinsessa, som växer upp i en förort. Det är en episk berättelse som tar upp frågor om arv, miljö och moraliska ställningstaganden.
“Snöstorm”, Erbas tredje roman, har varit ute i handeln i en månad ungefär. Precis som hans tidigare böcker har den fått fina recensioner.
– Jag är tacksam över att folk tycker om den, säger han över telefonen.
Han berättar att han fick ett mejl från en läsare som hade tagit ledigt från jobbet efter att hon hade fått boken i sin hand. Hon visste att hon inte skulle kunna lägga den ifrån sig innan den var utläst.
– Det är en lyx att ha en så engagerad läsekrets.
"Snöstorm” börjar på ett tåg som stannat mellan två stationer i ett vintrigt Östergötland. Huvudpersonen Tomas går för att köpa kaffe. Någon ropar till honom. Det är Livli, hans stora kärlek från tjugo år tillbaka. Tomas slungas tillbaka till tiden som student på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Den första plats i livet där han fick en känsla av gemenskap och kunde känna sig något sånär trygg.
En av de få tjejerna på skolan är den begåvade Livli. Båda kommer från sargade familjer i vilket de finner en slags samhörighet. Tomas faller handlöst för Livli som i sin tur fladdrar runt i sitt sökande efter bekräftelse. Att vara känslomässigt isolerad och att inte nå riktigt fram är Tomas lott.
– Ensamhet och kärlek är ett teman som jag tar upp i alla mina böcker. Jag tycker att det är intressant, vår syn på kärlek och varför vi vill ha den, säger Augustin Erba.
Under Tomas uppväxt utsätts han för övergrepp. När hans pappa sviker och flyttar utomlands och hans mamma inte är förmögen att ta hand om honom måste Tomas flytta till sin morbror. Där flyr Tomas till ett källarrum för att undgå morbroderns tafsande. Som vuxen ställer Tomas morbrodern till svars. Han kräver en ursäkt. Efter att morbrodern försökt slingra sig får Tomas till slut ett “Jag är ledsen” och han nöjer sig med det.
Det avgörande för Tomas är inte att han faktiskt får en slags upprättelse, menar Augustin Erba.
– Det handlar om att man som människa säger ifrån. Att det inte är okej det som hände. Att stå upp för sig själv oavsett om det är en enskild person, ett grupp eller ett system. Vem vill du vara? Råkar man ut för något och inte säger något fortsätter det bara och man bleknar bort som person.
Augustin Erba är numera redaktör och krönikör för DN Lördag och producerar även poddar för tidningen. Tidigare arbetade han på Sveriges Radio och Sveriges Television.
Vad är din drivkraft? Vad är det som får dig att skriva romaner?
– Hmm, jag har ju ett bra jobb. Men det är som att jag inte kan välja att skriva eller inte skriva. Jag måste skriva, annars mår jag inte bra.
Det blir tyst i luren. Sekunder tickar på. Har samtalet brutits? Nej, Augustin Erba fortsätter, trevande:
– Det är enda tillfället då jag är helt fri, är i ett eget universum, fullständigt fri. Annars är allt begränsat. Sedan tycker jag att jag har något att berätta. Skönlitteraturen är ett bra sätt att få en förståelse för hur andra har det.
Han skriver varje dag, tidigt på morgonen, innan dagen drar i gång.
– Eftersom jag skriver regelbundet blir det till slut mycket text. Sedan kan jag ta några veckor ledigt för att bearbeta det hela.
Just nu är en ny roman i görande och berättelsen börja ta form.
– Men jag funderar på att slänga och börja om på nytt, med ett nytt tema.
Augustin Erba arbetar i sin egen takt och när hans manus är klart kontaktar han ett förlag. Skrivandet har funnits med hela livet och han har tagit sig an radioteater, poesi och facklitteratur.
Är det viktigt för dig att bli läst?
– Ja, det är klart. Det skapar en meningsfullhet. Det känns fint att folk längtar efter att läsa mina texter.
Till Bokens afton i Västervik den 6 november kommer även David Lagercrantz och Christian Unge.
Vad tycker du skulle vara ett intressant ämne att ta upp?
– Det vore roligt att prata om skrivprocessen. Hur verkligheten och verkliga personer flyter in i litteraturen. Det tycker jag är spännande.
