I norr fanns vattenkraften. I söder kärnkraften. Men påhejade av Miljöpartiet valde Socialdemokraterna en annan väg, och snart har hälften av landets kärnreaktorer slagits av. Så när kylan smyger sig på och elen behövs som mest riskerar den att inte räcka till.
Möter vi en riktigt hård vinter, en sådan som bara inträffar i runda slängar vart tionde år, blir det svårt att få elen att räcka till. Inte bara i Sverige, utan även i grannländerna. Under en sådan vinter är underskottet i Norden rekordstort, enligt en ny rapport från de nordiska stamnätsoperatörerna som energisajten Second Opinion (18/11) har rapporterat om.
Underskottet i Norden vid den tidpunkt på året då efterfrågan är som allra störst beräknas till 4900 megawatt. Vid en så kallad tioårsvinter är underskottet i Sveriges 2000 megawatt, och för att täcka behovet behövs mer än två verk som motsvarar kapaciteten på Ringhals reaktor två. Den reaktor som slutar att leverera el till nätet vid årsskiftet.
Att kraftbalansen i Norden är dålig gör att Sverige inte kan förlita sig på att det går att importera el om det blir hård vinter. Särskilt ett scenario är besvärligt – det som tyskarna kallar "dunkelflaute". Då är det kallt, mörkt och vindstilla. Efterfrågan på el är hög, samtidigt som vind- och solkraftverk inte producerar något. Dominerar det vädret i hela norra Europa blir det kärvt.
Hur kunde det då bli så här? Länge har stabil elförsörjning varit en svensk paradgren. Industrin bygger på säkra leveranser. Ett strömavbrott på en sekund, eller en mikrodels sekund, räcker för att orsaka kostsamma produktionsbortfall när fordonsindustrins robotar, skogsnäringens pappersmaskiner och kemiindustrins processer stannar av.
Sverige hade dock en plan. Kärnkraften var garanten för elförsörjningen i södra Sverige. Den ansträngda situation som tecknas i dag har vi inte sprungit huvudstupa in i, den kan vi i stället tacka politiken för. Och att det är Socialdemokraterna – ett parti som tidigare påstod sig värna industrins förutsättningar – som bär det kanske största ansvaret är något av ett ödets ironi.
Avvecklingen av kärnkraften har inte skett som ett tvång efter folkomröstningen, utan kanske främst som ett resultat av förhandlingar om regeringsmakten. Att inga nya verk har fått uppföras har såklart spelat in, men den ansträngda kraftbalansen är främst en politisk produkt.
Det var under statsminister Göran Persson (S) och hans PR-trick om det gröna folkhemmet som Barsebäcks två kärnkraftsreaktorer tvingades slå igen. Som en eftergift till Miljöpartiet höjde sedan Perssons efterträdare – Stefan Löfven (S) – effektskatten. Det agerandet fick flera kärnkraftsägare att meddela nedläggningsbeslut. Två reaktorer är stängda på Oskarshamnsverket. Två reaktorer i Ringhals försvinner snart.
Att det fanns en plan för elförsörjningen är en värmande tanke. Men den hjälper föga om elen och värmen slocknar i smällkalla vintern.