En lång het debatt följde på beskedet att 2019 års Nobelpris tilldelas den österrikiske författaren Peter Handke. Under den tiden har författaren själv gett mycket få intervjuer. Men i Börssalen dök han slutligen upp – på sin födelsedag – och mötte det samlade journalistuppbådet med plågad uppsyn. Där fanns över 100 ackrediterade, från bland andra tyska, österrikiska och rumänska medier.

Frågorna kom snabbt att handla om debatten, som Handke försökte undvika att kommentera.

Det är en väldigt invecklad fråga, som skulle ta lång tid att svara på, jag tror inte det här är rätt forum för det, sade han om sin syn på varför åsikterna är så polariserade.
Artikelbild

| Olga Tokarczuk välkomnas upp på scen av Svenska Akademiens Anders Olsson.

"Hatar åsikter"

Det är Peter Handkes ställningstaganden under Jugoslavienkrigen som står i centrum för kontroversen. En av de oftast upprepade anklagelserna mot honom är att han relativiserar massakern i Srebrenica. Till SVT sade Nobelpristagaren den 5 december att han hellre än den juridiska termen "folkmord" vill använda ordet "brodermord", vilket han tycker implicerar ett grövre brott.

Men under presskonferensen var Handke defensiv och gick inte in på några förklaringar.

Flera överlevarorganisationer har protesterat mot Handkes Nobelpris. När en reporter från Dagens Nyheter frågade vad han skulle vilja säga till dem som ska manifestera mot honom den 10 december bad författaren om råd:

Säg mig det du? och tystnade innan han plötsligt lade till:
Jag minns för fyra, fem år sedan när jag reste till Oslo och det var mycket protester. När jag kom till Nationalteatern i Oslo ropade många "fascist", och jag stannade. Jag ville prata med de damerna och herrarna men de ville inte prata med mig. Jag vet inte vad jag ska göra.

Stämningen i Börssalen blev alltmer laddad, när en av reportrarna undrade om Nobelpristagaren har samma åsikter om Jugoslavienkrigen som han hade då, för länge sedan. Handke slog ifrån sig:

Jag har inga åsikter. Jag hatar åsikter. Jag gillar litteratur, inte åsikter.

Ville försonas

Peter Handke berättade också i Börssalen att han har haft planer på en försoningsgest.

Jag hade något slags idealistisk idé, jag frågade en vän i Bosnien hur jag kunde genomföra den men han sade att just nu är det inte möjligt. Jag ville möta två mödrar, inte från någon organisation, utan två ensamma mammor som förlorat sina barn i kriget, en på den serbiska sidan och en på den muslimska sidan. Men det är inte möjligt. Fast jag är öppen för det...

Riktigt laddad blev stämningen inte förrän den amerikanske journalisten Peter Maass reste sig upp. Maass skrev efter det att Handke fick Nobelpriset en debattartikel i DN där han hävdade att Handke är en konspirationsteoretiker i fråga om det bosniska folkmordet. När han nu återigen frågade författaren varför han inte använder ordet folkmord om Srebrenica blev Handke irriterad.

Fortsätt ställa dina frågor, fortsätt, sade han och fiskade upp ett brev som han hade fått av en anonym "kulturreporter" på The New York Times.

Handke läste den kritik mot honom som brevet formulerar. Han berättade också att han erhållit mängder av hyllande läsarbrev av människor som har "skrivit från sina hjärtan", men även ett brev innehållandes toalettpapper efter att priset tillkännagivits.

Jag föredrar anonyma toalettpapper framför de tomma frågor du ställer, sade han upprört.

Presskonferensen avslutades i tryckt stämning. Peter Handke kramade om akademiledamoten Anders Olsson, tog ett fast grepp, och kysste hans kind innan han lämnade salen, med de avslutande orden riktade till Peter Maass:

Det är läsare som är mitt folk, inte du.