I samband med att en anhörig flyttade in på ett äldreboende i Västerviks kommun ville jag träffa enhetschefen för att framföra några åsikter. Enhetschefen tyckte då att det vore trevligt att träffa mig tillsammans med min anhöriga under en fika. Min anhöriga som på grund av sjukdom har svårt med koordination av kroppen samt ibland svårt att svälja men var glad i kaffe med dopp.
Vi satte oss ner i dagrummet där också andra boende vistades. Jag hade med respekt inför min anhöriga svårt att framföra mina åsikter bland annat om dåligt bemötande från personalen.
Under fikastunden doppade min anhöriga kakan i kaffet varpå den blev mjuk, halva kakan ramlade i golvet, halva hamnade i knät och nedsmulade fingrar i munnen. Då reagerade enhetschefen med konstigt besvärande ansiktsuttryck. I situationen som uppstod blev hen mycket obekväm, såg ut som hen äcklades av kakstrulet som skapades av min anhörigas beteende.
Vad gav detta för signal till min anhöriga? Till mig som anhörig, till medboende och till personalen? Är äldre med nedsatt rörelseförmåga något att skämmas för, äcklas av?