Under andra vÀrldskriget kunde vÄr regering behÄlla sin neutralitet fastÀn tidvis omgiven av tysk dominans i vÀster, öster och i syd. Under efterkrigstiden kunde Sverige kallas att medla i konflikter, som till exempel i kriget mellan Irak och Iran. Med Palmekommissionen lÀrde vi oss att gemensam sÀkerhet Àr en förutsÀttning för fred.
Idag har vi Ă„ter ett krig i Europa. SĂ„ var ocksĂ„ kriget i Ukraina en frĂ„ga pĂ„ Folk och Försvars konferens i SĂ€len. DĂ€r deklarerade Jens Stoltenberg, generalsekreterare för Nato, att âVapen Ă€r vĂ€gen till fred!â VĂ„r egen regering meddelade via vĂ„r statsminister Ulf Kristersson att Sverige nu Ă€r beredda att leverera Archer artillerisystem till kriget. De Ă€r tydligen eniga om att Ukraina kan vinna kriget, köra ut de ryska trupperna, tvinga Ryssland till en villkorslös fredâ bara de fĂ„r tillrĂ€ckligt med vapen.
Men krig har sin egen logik. En alternativ utveckling Àr att Ryssland mobiliserar med mer trupper, mer vapen och i sista hand tar till kÀrnvapen, inför det som de uppfattar som ett hot mot överlevnad. Det Àr en utveckling mot ett fullskaligt krig som vi inte ens vÄgar tÀnka pÄ. Den kan leda till en snabb eskalering av kÀrnvapen med massdöd av civila och total förstörelse av hela stÀder bÄde i östra och i vÀstra Europa.
En troligare utveckling Àr ett lÄngvarigt krig, dÀr fronter flyttas kontinuerligt, tusentals soldater och Àven civila dödas, den materiella förstörelsen pÄgÄr och de globala konsekvenserna med energibrist, inflation och matbrist eskalerar.
Vad vill vi vanliga, vettiga och fredsÀlskande mÀnniskor? Kan vi begÀra att vÄr regering ÄtergÄr till en egen röst om det pÄgÄende kriget, en röst som talar för medling, förhandling om eldupphör och ett fredsavtal som bygger pÄ gemensam sÀkerhet?