Ledare Fjällräddningen gör allt mer som inte ingår i det traditionella kärnuppdraget, rapporterar Sveriges Radio (19/8). Numera är runt 20 procent av arbetet annat än vanlig fjällräddning. Det kan handla om bekämpning av skogsbränder, sjukvårdsinsatser, livräddning och eftersök i andra miljöer än fjällen.

Bakom breddningen av verksamheten finns en såväl medveten som krass strategi. Peter Borg, polis och ansvarig för fjällräddningen i Jämtland, berättar i Sveriges Television (19/8) att ”om vi använder fjällräddare i stället för poliser, som kanske även behövs på andra ställen, så är det en fjärdedel av kostnaden.”

Från myndighetshåll verkar det inte ses med någon större oro på att allt fler uppgifter hamnar hos fjällräddningen. Trots det bör utvecklingen ses på med viss oro.

Att låta fjällräddningen bli en diversehandel riskerar i förlängningen att ta kraft och resurser från den traditionella typen av insatser. Det kan vidare uppstå svåra avvägningar mellan den gamla kärnan och de nya uppdragen. Med tiden kan även det frivilliga och lokala engagemang som ligger till grund för rekryteringen av fjällräddare luckras upp, om det blir en generell avlastningsinstans.

Att ideella och frivilliga krafter, som vill hjälpa sitt lokalsamhälle, tar ansvar är samtidigt inget nytt. Sjöräddningssällskapet bedriver en imponerande verksamhet som möjliggörs av de över 100 000 medlemmarna. Totalt finns 73 räddningsstationer längs med kusterna och i landets största sjöar. Över 230 räddningsbåtar, bemannade av 2 200 frivilliga sjöräddare, ligger redo att rycka ut i alla väder, året om.

Det som ledde fram till bildandet av Sjöräddningssällskapet var att västkustbor i början av 1900-talet ansåg att staten var oförmögen att hantera sjöräddningen på ett tillfredsställande sätt. Den analysen visade sig bli grunden för en framgångsrik verksamhet.

Frivilliga organisationer i dag bör också ha ingången att staten inte är ofelbar och att det finns ett värde i att inte bli en avlastningsinstans för uppdrag som inte myndigheterna vill eller kan ta. Fjällräddningen bör särskilt beakta den lärdomen.

Samtidigt är det inte bara fjällräddare som täcker upp där staten tidigare var. Nattvandrare har blivit ett allt viktigare inslag i många städer. I Uppsala har frivilliga initiativ startats för att göra staden tryggare på natten. Den makabra bakgrunden till behovet är att det nyligen rapporterades fyra våldtäktsfall under fyra dygn (SVT 7/9). Som ett svar på det samordnas nu bilskjuts på nätterna och nattvandringar.

Det finns här många svåra balansgångar. Å ena sidan är det oerhört bra att frivilliga krafter gör viktiga insatser. Om de dessutom kan bespara staten kostnader är det välkommet. Civilsamhällets kraft bör inte stängas in. Å andra sidan ska inte enskildas engagemang utnyttjas av staten, för att kapa kostnader eller smita undan uppgifter. Fjällräddningen bör inte bli en lättviktare till vikare åt Polisen eller andra myndigheter.