Det som föreslås är att den arbetskraftsinvandrare som vill ta hit anhöriga ska kunna försörja dem. En linje som Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna har stått bakom, och som nu även stöttas av Liberalerna (SR 28/11).
Att på olika sätt strama åt arbetskraftsinvandringen har behövt göras i åratal. Och några som har försökt under senare år är Moderaterna. Socialdemokraterna har dock bromsat översynen av systemet, delvis låsta av Miljöpartiet.
Men förhoppningsvis blir det ändring. Dagens ordning är inte hållbar i längden. Minimikravet på månadslön för arbetare som kommer från utanför EU är i dag 13 000 kronor. Uppfylls det kan arbetskraftsinvandraren utan försörjningskrav ta med familjen, som får tillgång till välfärdsstatens skyddsnät. Det är en ordning som inte ens gäller för de flesta som beviljats asyl eller svenska medborgare som träffar en partner från utanför EU.
Framöver lär det också komma fler politiska förslag kring arbetskraftsinvandringen. Till att börja för att dagens system utnyttjas av kriminella, särskilt har fusk inom assistansbranschen uppmärksammats. Företag kan genom att sätta upp falska anställningar sälja arbetstillstånd till utländska medborgare. Det problemet är samtidigt svårt att komma åt. Den som har satt i system att bryta mot reglerna kommer inte avskräckas av skärpningar av exempelvis lönenivåer utan hela sektorer kan behöva undantas.
Det märks även en växande och berättigad kritik mot en grundansats. Det framstår som märkligt att det går att invandra till Sverige för att ta enklare jobb, när det finns stora grupper av lågkvalificerad arbetskraft här som går utan arbete.
Samtidigt riskerar arbetskraftsinvandringen blir en projektionsyta för allahanda migrationskopplade problem, som kan ha sin rot i en stor asylinvandring och antalet papperslösa. Det är även lätt att missa hur verkligheten faktiskt ser ut.
Ta jord- och skogsbruket som exempel. Det är verksamheter som i hög grad förlitar sig på utländsk arbetskraft. De som kommer åker ofta hem igen – till sin egen täppa i hemlandet, där familjen finns. Sällan följer anhöriga med till Sverige.
De gröna näringarnas rekryteringsbehov har vidare visat sig svårt att täcka med inhemsk arbetskraft. En orsak till det lär vara att sysslorna många gånger är säsongsbetonade. En annan är att den agrara traditionen lever starkare i andra länder. För ett antal år sedan gick därför många av gårdsjobben till personer från närliggande europeiska länder, som Polen. Men i takt med att de ekonomiska utsikterna har ljusnat i EU:s östra delar och den svenska kronan försvagats har rekryteringen behövt ske allt längre bort, som Ukraina.
Generellt skärpta regler kring arbetskraftsinvandring riskerar att slå även mot alla de branscher där systemet i stort fungerar bra. Då är generella undantag av branscher en bättre lösning. Politiken måste värna det som är bra och få bort avarterna.