Ledare Vi stannar till i Slovakiens näst största stad, för bensträck och glasspaus. Precis som huvudstaden Bratislava är Košice väl värd ett besök enkom för dess vackra stadskärna. Och de slovakiska städerna har en stillsamhet över sig.

De är mindre extraordinära än många andra europeiska städer. Och samtidigt mindre inställsamma på något vis.

Så svensk man är vill man ogärna bära på kontanter. Och eftersom vi passerar genom landet över dagen så känns det onödigt att ordna fram några få Euro för denna utflykt.

I alla fall tills popcorn- och ballongvagnen dyker upp. Den har heliumballonger i form av enhörningar. Det går inte att försvara sig mot enhörningsballonger.

”Det är nog svårt att hitta en bankomat här”, fungerar måttligt bra på en treåring med kroniska humörsvängningar. Pappan lyckas motstå reflexen att fråga försäljaren ”do you take Swish?”.

Försäljaren är dock inte född igår. Vagnen står rakt framför en bankomat. Pappan tar snällt ut lite euro för fortsatt familjefrid.

Friden uppstår igen, så snart köpet är avklarat (och dottern ändrat sig om enhörningen en stund senare och vill ha en tupp istället och efter ett byte ändrat sig tillbaka igen).

Kaféet för glasspåfyllning tar inte heller kort, visar det sig. Och i huvudstaden är det likadant. Vi får passera större delen av stadskärnan innan vi hittar ett kafé med kortläsare. Eller jo, en och annan har faktiskt kortläsare, men de används bara som kvittoskrivare...

Förutom att händelsen är sedeslärande för pappan så tjänar det som en påminnelse åt många andra kortberoende svenskar. Det är vi som är udda i en internationell kontext.

Vi kan med rätta vara nöjda med en hög utvecklingsnivå avseende IT och digitalisering. Men vi ska inte tro att vi utgör normen.

Inte heller att vi är särskilt balanserade i frågan om kontanter. Att vi i princip har slutat med kontanter betyder inte att våra besökare har gjort det.

Som VT rapporterade i veckan så pågår utvecklingen med allt mindre kontanthantering också här, även om attityderna skiljer sig lite mellan olika handlare.

Det är lätt att förstå att många näringsidkare helst inte tar emot kontanter av säkerhetsskäl. Men vill vi att Västervik som destination ska vara en smula mer publikfriande än slovakiska kaféer och ballongförsäljare så finns det skäl att besöksnäringen tar frågan på allvar.

Dessutom finns det ett avgörande säkerhetsskäl för att fortsätta hantera kontanter, på samhällsnivå. När krisen kommer – det räcker med strömavbrott – blir den värre ju mer kontantlöst samhället har blivit. Kontanterna har en viktig roll även i vårt samhälle där de allra flesta transaktioner genomförs digitalt.

Här har vi dessutom banker som inte hanterar kontanter. Hade jag berättat det för den slipade ballongförsäljaren i Košice så hade jag kanske fått en enhörningsballong gratis. Av rent medlidande. Eller för att jag framstod som förvirrad.

Det kan tyckas vara en smula omodernt att inte ta kort. Men att samhället helt slutar hantera kontanter är dåraktigt på riktigt.