Västerviks-Tidningen har en närmast otrolig räckvidd. Papperstidningen och e-tidningen når över 20 000 personer varje dag och i våra digitala kanaler ligger vi på omkring 50 000 sidvisningar om dagen. Man blir så klart ödmjuk inför dessa siffror. Och noggrann. Vi ska inte ha fel, helt enkelt. Vi ska granska makten, men vi ska göra det rättvist. Vi har många pressetiska policys som styr detta, men en av de viktigaste är att vi alltid ska söka den som vi förmedlar kritik till, oavsett om kritiken avser en politiker, en offentlig verksamhet eller ett företag.

Nyhetsreportrar på en redaktion står ju inte själva för den kritik som framkommer på nyhetsplats. Reportrarna är förmedlare och kritiken kommer alltid från någon annan. Men då är det också vår uppgift att ställa den kritiserade parten till svars för det som kritiken avser. Vi kontaktar helt enkelt berörd part och ställer frågor. I akuta fall publicerar vi utan svar men aldrig utan att vi försökt söka berörd part och vi anger alltid i texten att vi söker den som kritiken avser.

Långt ifrån alla mediehus har samma strikta policys. Jag ser dagligen såväl lokala som regionala medier publicera artiklar utan att berörd part fått kommentera. Ett färskt exempel är nyheten om en rymning från en psykiatrisk avdelning på Västerviks sjukhus. Händelsen nådde oss via en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Anmälningar till IVO görs oftast av anhöriga och de kan skriva vad som helst i anmälan och vi kan inte veta vad som stämmer och inte. I det här fallet rörde det sig om en ganska avancerad rymning som nästan verkade som tagen ur en actionfilm. Anmälan innehöll skarp kritik mot sjukhuset. När vi såg anmälan gjorde vi bedömningen, i enlighet med våra riktlinjer, att vi måste kolla med officiella källor innan vi publicerar. De andra medierna körde utan att kolla upp saken. Turligt nog för dem så stämde uppgifterna. Vi körde ut grejen ett dygn senare, fast med kommentarer från sjukvården. Så nackdelen blev alltså att vi var lite sena på nyheten, men å andra sidan innehöll vår artikel en bekräftelse på att saken faktiskt inträffat samt kommentarer från psykiatrichefen om hur han såg på saken.

Skulle vi ha publicerat nyheten innan vi hade den bekräftad och sedan gjort en uppföljning? Nej, det tycker jag inte. För det är alltid den första versionen av en artikel som ”sticker iväg” online och ger en massa trafik. Därför är det viktigt att vi har svar i samma artikel. Dessutom var rymningen i sig inte en dagsfärsk händelse så vi kunde lika gärna vänta tills vi hade nyheten bekräftad.

Vi är ofta först om att rapportera om det senaste, men inte alltid. Och i de fall vi hamnar efter så beror det ofta på att vi ställer så pass höga krav på innehållet. Det är viktigt att vara först med en nyhet, det ger oftast hög trafik online. Men det är ännu viktigare att ha rätt. Det höjer vår trovärdighet och vårt förtroende hos allmänheten, två komponenter som jag tror är avgörande för att mediehusen ska överleva i framtiden.