Berget och tornet har haft en sĂ€rskild plats i mĂ„ngas barndomsminnen frĂ„n Södra Förstan. En klippformation liknades för lĂ€nge sedan vid en stor bĂ„t och inspirerade barn att leka âamerikaresanâ. BĂ„ten blev en borg eller ett piratskepp i senare generationers pĂ„hittade Ă€ventyr. Bröllop och begravning lekte barn pĂ„ 20-talet och indianer och cowboys frĂ„n 40-talet. Och mycket mer. Bergets klippor och skrevor har inbjudit till fantasifulla lekar lĂ„ngt fram i nĂ€rtid. Den idag slybevuxna ytan mellan berget och Kattkullegatan har kallats bĂ„de Gröna och SlĂ€tta och dĂ€r har man spelat fotboll genom tiderna.
Att kunna ta vĂ€gen över Kattkulleberget har varit sjĂ€lvklart för mĂ€nniskor i mer Ă€n 150 Ă„r. NĂ„gon har berĂ€ttat om morfadern som sjöng hela vĂ€gen nĂ€r han gick hem över berget pĂ„ lördagarna under 40-talet. DĂ„ visste familjen pĂ„ Kullen (S. Bangatan) att arbetsveckan pĂ„ mĂ„leriet var slut. PĂ„ 40â50-talet hĂ€nde det att lĂ€rare vid Ăstermalmskolan och Lidhemsskolan tog med eleverna till berget för skoluppgifter som kunde vara att avbilda vattentornet skalenligt. LĂ„gstadiebarn frĂ„n de norra stadsdelarna bussades under nĂ„gra Ă„r till Ăstermalmskolan vilket gjorde att Ă€ven de barnen fick minnen frĂ„n Kattkulleberget. MĂ„nga Ă„rskullar av Lidhemsskolans elever har haft berget som lekplats fram till för nĂ„gra tiotal Ă„r sedan.
En Ă€ldre berĂ€ttelse handlar om en höstkvĂ€ll i slutet av 1920-talet. Tre tonĂ„rsflickor var pĂ„ vĂ€g hem över Kattkulleberget medan de högljutt diskuterade en film de sett. NĂ€r de kom fram till vattentornet dök plötsligt tvĂ„ huckleklĂ€dda varelser fram i mĂ„nskenet och trion tvĂ€rstannade. Efter nĂ„gra sekunder i skrĂ€ck kĂ€nde de igen Augusta, en av de Ă€ldre kvinnorna som kallades âMĂ„saâ och hennes vĂ€ninna. âMĂ„saâ upplĂ€t sin knarriga stĂ€mma i orden, âKors i all sin dar sĂ„nt liv, jag trodde det var minst tvĂ„ spann hĂ€sterâ. StĂ€mningen förbyttes och hejdlöst skrattande sprang flickorna vidare. Augusta âMĂ„sâ bodde i Faldet, ett litet hus som lĂ„g dĂ€r bergets höjd föll till en lĂ€gre nivĂ„. Ytterligare ett par hus fanns i utkanten vilket dock inte hindrade möjligheten till att gĂ„ över berget.
Det finns fog för att pĂ„stĂ„ att Kattkulleberget alltid har varit âfolkets bergâ. De upptrampade stigarna dĂ€r mĂ€nniskor idag korsar berget pĂ„ sina promenader visar att berget i praktiken fungerar som ett en liten park i stadsdelen. Vattentornet pĂ„ det urĂ„ldriga berget har stĂ„tt oanvĂ€nt i 60 Ă„r nu. Dess tillkomst 1905 var ett steg i utvecklingen mot dagens alla bekvĂ€mligheter. Det ligger ett symbolvĂ€rde dĂ€ri och Ă€ven i tornet som byggnad.
FrÄgan om Gamla vattentornets och Kattkullebergets framtid engagerar mÄnga mÀnniskor rent sakligt. Den vÀcker ocksÄ kÀnslor och dÄ inte bara tillfÀlligt en mörk, disig novemberkvÀll.