Debatt Replik på ledaren ”Uppvärdering för det gröna guldet” 2019-07-31 Den pågående debatten om skoglig äganderätt och nyckelbiotoper har tyvärr en tendens att bli missvisande och osaklig. Ledaren i Västervikstidningen den 31 juli 2019 innehåller en rad påståenden som till och med är direkt felaktiga.

Ledarskribenten påstår att Skogsägare, med hänvisning till värdefull natur, blir fråntagen sin rätt att bruka sin skog utan att få ersättning. Vidare påstås att Nyckelbiotopsinventeringarna var ett försök att få skogsägarna att stå för notan för skydd av skog.

Det här stämmer inte. Nyckelbiotopsinventeringen är/var ingen skyddsform utan en inventering. Det är inte inventeringen som hindrar avverkningen utan den standard som certifieringen anger, på grund av att marknaden inte vill ha virke från den här typen av skogar. Naturvärdena finns i dessa skogar, oavsett om de blir kartlagda i en inventering eller inte. Frågan om förbud mot avverkning och äganderätt bör därför snarare riktas till certifieringsföretagen.

Ledarskribenten påstår också att Skogsstyrelsen på eget bevåg har värderat miljömålen högre, utan demokratiskt stöd. Där makten har rätt, har rätten ingen makt.

Det framgår inte vad detta påstående grundas på. Det är självklart att Skogsstyrelsen ser de två jämställda målen som lika viktiga och stora delar av vår verksamhet handlar även om produktion. Skogsstyrelsen arbetar utifrån sina uppdrag från regering och riksdag, och om det har varit mycket fokus och debatt kring miljöfrågor är det alltså inget som vi har bestämt.

Vi skulle välkomna mer debatt kring skogsproduktion och om hur vi förbättrar den.

Att ”den offentliga makten utövas under lagarna” är förstås också självklart för Skogsstyrelsen. Om lagarna är otydliga så krävs vägledning i domar och då så högt upp i rättssystemet så att det kan bli prejudikat. Att till exempel inte överklaga vissa aktuella tingsrättsdomar kring skog, vore rättsosäkert på riktigt.

Ytterligare ett påstående som inte stämmer är ”Skog som klassas som skyddsvärd är ofta skog som skötts på ett varsamt och medvetet sätt. Där skogsägaren gallrat och röjt med hänsyn och exempelvis lämnat en hel del död ved”.

Nej. Skyddsvärd skog har oftast inte skötts eller brukats.

Väldigt förenklat så är den absolut vanligaste orsaken till att det blivit riktigt höga naturvärden, att det inte varit in en yxa eller såg i skogsbeståndet. Eller att verktygen använts i ringa omfattning. Av olika skäl har det helt enkelt inte lönat sig att röja, gallra eller slutavverka, vilket har lett till att det blivit gamla grova träd och att det skapats mycket död ved.

Att gallra och röja med hänsyn är en del av den vardagliga hänsynen i produktionsskogen. Men det gör inte att beståndet klassas som skyddsvärt.

Överdrifter och rena felaktigheter blir inte mer sanna för att de upprepas gång på gång.

Svar från ledarskribenten :

Att det behöver tillsättas en utredning med uppdrag att undersöka hur äganderätten kan stärkas i skogliga naturskyddsförfaranden är en ganska tung indikator på att något gått snett.

Självklart kan vissa avväganden vara svåra, särskilt när produktions- och miljömål står emot varandra, och det kan vara en utmaning att nå samförstånd. Det kan även vara så att Skogsstyrelsen får kritik för utförandet av direktiv de själva inte påverkat.

Nyckelbiotopsinventeringarna är helt riktigt inte en skyddsform formellt, men Skogsstyrelsen måste ha insett vad konsekvenserna blivit för skogsägarna – att deras egendom i praktiken blir värdelös.